Längsta dagen någonsin!

Började bra imorse. Var piggare och orkade tom städa.
Mådde dock illa så hoppade över frukosten och hämtade Signe vid 1. Fortfarande ingen mat i magen för mig.
Åkte med henne till lasarettet där läkaren klämde och kände.
Svullna lymfkörtlar på halsen och ljumskarna, med hennes symptom ledde det till akutprover och snabbt till falun.
Väl där klämde och kände dom lite mer. Tog flera prover och kollade.
Proverna som kom tillbaka såg bra ut. Ingen leukemi eller lymfom som man då tänkte på.
Vi har inte fått svar på alla prover och som läkaren sa kan det vara ett första symptom som ännu inte syns på proverna.
Ska därför ta nya prover och utreda vidare i mora.
Kom på kl 20 att jag fortfarande inte fått i mig en smula mat, tappade det lilla blodsockret jag hade och var en sek från att svimma.
Hann sätta mig ner och få i mig lite festis.
Fick tillbaka färgen och kunde ta mig till bilen.
Mat och 1000 tankar.

Hon har även öroninflammation.
I bilen påväg till falun började hon säga "aj aj, mamma laga mitt öra, blås"
Är hon inte bättre på måndag får hon antibiotika.
Usch, utan tvekan den värsta dagen någonsin.
När läkaren sa att hon hade svullna körtlar rasade min värld.
Jag vet att det är en väldigt liten risk för lymfom och att det oftast blir så när man har en infektion.
Men eftersom hon inte haft några symtom på infektion och dom proverna såg bra ut så undrar man ju självklart varför.

Nu ska jag äntligen sova. Signe sover mellan oss inatt. Nära och bra.
Mys hela natten!
Min fina fina tjej.