annamarietherese

Galet att på två år har vi fått en till prinsessa och köpt ett hus som snart är färdigrenoverat. 

Signe har blivit en egen person och jag en helt annan människa. 2ÅR?!! 

Det känns som igår jag var alldeles cellgiftssjuk. Det är dom två första åren som risken för återfall är högst när det gäller hodgkins. Att dom två första åren har gått utan återfall känns lite som att jag duckat för en kula. Det känns overkligt. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag var helt övertygad om att jag inte skulle kunna få fler barn. Det är helt galet och jag vågar nästan hoppas på att jag också får bli gammal. Jag kanske inte är den som får återfall och dör ändå? Jag kanske är den där som får 1000 vackra barn och lever tills jag blir 100 och somnar in hemma i min säng efter att ha levt ett fullt liv? 

Jag vågar nästan hoppas. Men bara nästan.