Sömnlös

Man kan tänka att man borde bli immun, att man tillslut slutar känna.. Att tårarna blir mindre när man mister någon nära till cancern för 10 gången. 
Ändå känns det som en lika stor käftsmäll varje gång. Det tar hårt, och varje gång förlorar jag ännu en gång en gnutta hopp om ett friskt liv. För varför skulle jag överleva? 
När är det nog? När ska cancern sluta ta liv? 
Det känns som att hela tillvaron har cirkulerat runt helvetet de senaste 4 åren med mammas cancer som början och jag har fått nog.
Just idag önskar jag att det bara hade gått att stänga av alla känslor.. Fly landet och bara stänga av.
Ist blir även denna natt sömnlös.