Lasarett hit och lasarett dit.
Utan hår men med feber beger jag mig som många gånger förr till Lasarettet.
Ingen hög feber men med desto större utslag över kroppen tydde tydligen på infektion.
Ber till gud att jag får sova hemma med Signe inatt. Men ja, Det är väl bara att glömma den tanken.
Kommer missa så galet mkt med henne bara pga den här äckel tumören som bestämt sig för att bosätta sig i min kropp.
Jag vill bara få vara hemma en hel vecka med min dotter, gå en dag utan illamående.
Inte behöva springa när ngn nyser eller ser lite snorig ut. ha håret kvar. Jag vill inte ha en jävla dosa inopererad i min kropp. jag vill kunna leva som en normal mamma. en normal 20 åring. men nej.
bittert.