3 års dagen.

Det där med ångest. 
Flera kvällar har det varit tipptopp.
Dagen idag har varit tipptopp. 
Jag körde första passet med PT'n. Busat med tjejerna. Läst i solen och bara andats.
Man kan ju då tycka att kvällen borde vara bra.
Ändå kom ångesten direkt tjejerna somnat. 
Hjärtat i halsen. Kan inte andas och jag förstår för första gången på länge inte varför. Ikväll bara är ångesten här av ingen anledning.
Jag avskyr det här. Jag avskyr att cancern styr så mycket trots att det nu är 3 år sedan jag blev färdigbehandlad. Ja. Just. Därför ångest kom kanske. På söndag är det 3 års dagen. 
3 år.. 
3 år utan behandling. 3 år utan cancer i kroppen. 3 år och fortfarande så många biverkningar och skit. 
3 års ångest. 

På Söndag ska jag dricka champagne.