Tittut.

En såndär kväll när allt kommer tillbaka.
När det känns som att jag igår var i falun och fick cellgifter och inte visste hur framtiden skulle se ut. En sån kväll när inget hjälper. Inget lugnar. Tankarna skenar iväg och klumpen i magen växer. 
Jag försöker streta emot men det blir värre. 
Tillslut ger jag upp och låter ångesten komma.
Låter den ta sin plats. Imorgon är det bättre. Imorgon kan jag andas igen. Imorgon kommer det återigen vara 3 år sedan jag fick cellgifter och cancern levde. Just nu känns det som igår och det är okej. Det får helt enkelt bli en vaken natt. 


Visa fler inlägg