HB.

Fasten det är typ 10 år sen jag jobbade på Donken så skriver jag fortfarande hb och hb bröd på inköpslistan.
Joonatan kollade snett på mig idag och undrade om vad jag menade. Självklart menade jag hamburgare. Men ja. Dålig fantasi?
Annars har det inte hänt mycket under dagen.
Spenderat 99% i soffan. Klarade inte av att resa mig. Klarade inte av att andas. Mår fortfarande piss. Känner mig bakfull fast jag somnade innan tolv igår utan att ens sett en droppe alkohol.
Imorgon jobbar j heldag så jag hoppas vara piggare då.

Natti natti!

Vad händer?!

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som händer med alla runt mig.
Mamma - cancer
Jag - cancer
Gammel faster - cancer
Faster - cancer
Mona - cancer
Ja, tänker inte börja rabbla alla men det där är några. Sen alla vänner som också blir sjuka.
Senaste tillskottet till cancer gruppen är alltså nu mammas man tydligen.

Jag förstår verkligen inte vad det är för mening med att varenda jävel jag känner ska få cancer?

I'm alive!

Dagen har gått i ett.
Försov oss innan dagis vilket resulterade i stressmorgon.
Inskolning, lasarettet, tillbaka till dagis. Hem och lämna Signe och Joonatan för att äta lunch hos Hannah med henne och Johanna.

Direkt hem för att hämta saker och dra vidare till stmikaelsskolan. Mötte Tobias och fixade bilderna eftersom det skulle ligga på en Mac.
Kollade på alla duktiga som repade och försökte hålla mig lugn.
Bytte om och drog på lite smink. Väl uppe på scenen så fungerade inte projektorn först så Anna Maria räddade mig.

Sen fick vi över tekniken på vår sida och ja. Jag varken spydde, ramlade, svimmade eller dog. I mitten av allt var tårarna enormt nära och när jag började berätta om Alexandra så brast det. Under den tysta minuten lyckades jag samla mig för att iaf presentera filmen. Direkt den gick igång gick jag ut.

Det var oerhört mycket känslor som behövde komma ut. Anna Maria var åter igen räddaren i nöden. Samlade mig nog för att kunna gå in och kolla klart. Fick en blomma av dom som ordnat hela eventet och direkt efter en sån oerhört vacker bild som Malin målat på Signe. Imorgon ska jag ner och hitta den finaste ramen i Mora.

Först ska jag dock sova ut. Även om det innebär sömn till kl 12! Det känns som att det här är första gången jag ser min säng på två veckor. I helgen ska jag samla krafter till nästa vecka och alla möten ang canceridalarna projektet.

Jag har inte sett Signe under två veckor nästan då jag bara varit ute och rännt så helgen spenderas hemma!
Gråten är kvar i halsen så nu ska jag sova bort de värsta känslorna och vakna pigg, glad och extremt utvilad!


Just ja! Joonatans mamma filmade när jag pratade om någon vill se?
Finns det intresse så ska jag försöka lägga in den här! :)

Kauniita unea. - vackra drömmar på er.

Visa fler inlägg