Vad är oddsen?

För 13 år sedan flyttade vi till mora och jag började mellanstadiet i Joonatans klass.
I 8an började vi träffas som mer än vänner och jag blev kär.
Vi träffades från och till ända tills 2an på gymnasiet. Då gjorde vi det officiellt.

Du och jag?
Vi <3

I april nästa år hade vi alltså varit tillsammans i 6 år om vi inte hade haft ett uppehåll på ett år.
Vem tusan hade kunnat tro, att jag skulle träffa killen som jag 13 år senare skulle ha 2 barn och hus med, när jag klev in i klassrummet där på noretskolan nervös och alldeles liten.

J är min stora trygghet som jag alltid har kunnat vara mig själv med. Alltid.
Min första kärlek, min första riktiga bästa vän.
Det är så galet att det har blivit som det har blivit. Men Signe är det absolut bästa som finns, så jag är så lycklig att det blivit såhär i slutändan ändå.
Det är såhär det ska vara.
Vi mot alla odds!


Kalas!

Vi är på 50 års kalas i U-Väsby.
Joonatans moster som fyller år och har kalas.
Dock sviker min kropp som vanligt.
Antingen inget blodtryck eller blodbrist.
Varit nära att tuppa av flera gånger.
Fick lov att gå och lägga mig ett tag.
Ska väl kanske kolla upp det på måndag.
Imorgon blir det tidig hemgång då J börjar jobba 11. Jag borde egentligen räkna lite matte. Kanske ska göra det en timme nu innan jag ska sova!

Längsta dagen någonsin!

Började bra imorse. Var piggare och orkade tom städa.
Mådde dock illa så hoppade över frukosten och hämtade Signe vid 1. Fortfarande ingen mat i magen för mig.
Åkte med henne till lasarettet där läkaren klämde och kände.
Svullna lymfkörtlar på halsen och ljumskarna, med hennes symptom ledde det till akutprover och snabbt till falun.
Väl där klämde och kände dom lite mer. Tog flera prover och kollade.
Proverna som kom tillbaka såg bra ut. Ingen leukemi eller lymfom som man då tänkte på.
Vi har inte fått svar på alla prover och som läkaren sa kan det vara ett första symptom som ännu inte syns på proverna.
Ska därför ta nya prover och utreda vidare i mora.
Kom på kl 20 att jag fortfarande inte fått i mig en smula mat, tappade det lilla blodsockret jag hade och var en sek från att svimma.
Hann sätta mig ner och få i mig lite festis.
Fick tillbaka färgen och kunde ta mig till bilen.
Mat och 1000 tankar.

Hon har även öroninflammation.
I bilen påväg till falun började hon säga "aj aj, mamma laga mitt öra, blås"
Är hon inte bättre på måndag får hon antibiotika.
Usch, utan tvekan den värsta dagen någonsin.
När läkaren sa att hon hade svullna körtlar rasade min värld.
Jag vet att det är en väldigt liten risk för lymfom och att det oftast blir så när man har en infektion.
Men eftersom hon inte haft några symtom på infektion och dom proverna såg bra ut så undrar man ju självklart varför.

Nu ska jag äntligen sova. Signe sover mellan oss inatt. Nära och bra.
Mys hela natten!
Min fina fina tjej.

Visa fler inlägg