Tittut.

En såndär kväll när allt kommer tillbaka.
När det känns som att jag igår var i falun och fick cellgifter och inte visste hur framtiden skulle se ut. En sån kväll när inget hjälper. Inget lugnar. Tankarna skenar iväg och klumpen i magen växer. 
Jag försöker streta emot men det blir värre. 
Tillslut ger jag upp och låter ångesten komma.
Låter den ta sin plats. Imorgon är det bättre. Imorgon kan jag andas igen. Imorgon kommer det återigen vara 3 år sedan jag fick cellgifter och cancern levde. Just nu känns det som igår och det är okej. Det får helt enkelt bli en vaken natt. 


3 års dagen.

Det där med ångest. 
Flera kvällar har det varit tipptopp.
Dagen idag har varit tipptopp. 
Jag körde första passet med PT'n. Busat med tjejerna. Läst i solen och bara andats.
Man kan ju då tycka att kvällen borde vara bra.
Ändå kom ångesten direkt tjejerna somnat. 
Hjärtat i halsen. Kan inte andas och jag förstår för första gången på länge inte varför. Ikväll bara är ångesten här av ingen anledning.
Jag avskyr det här. Jag avskyr att cancern styr så mycket trots att det nu är 3 år sedan jag blev färdigbehandlad. Ja. Just. Därför ångest kom kanske. På söndag är det 3 års dagen. 
3 år.. 
3 år utan behandling. 3 år utan cancer i kroppen. 3 år och fortfarande så många biverkningar och skit. 
3 års ångest. 

På Söndag ska jag dricka champagne. 

Hit och dit.

Vissa dagar är allt bra. Vissa dagar inte. 
Idag Inte. En helg med magsjuka för barnen, en natt på akuten med signe, ingen sömn alls inatt och sedan en magsjuk sambo. Dagen har varit en dimma. Och jag är för trött för mitt eget bästa. Kroppen sa stopp och jag märker direkt vad sömnen påverkar ångesten. 
Lite sömn under natten - mer ångest kvällen efter.
Cancer ångesten är inte rolig.
Har iaf fått svar på biopsier som gjordes för några veckor sedan att allt är lugnt. Det var en lättnad.
Nu ska bara huvudet få in att läkarna inte gjort fel utan att det verkligen verkligen inte var mer cancer..
Blir det någonsin enklare? 

Ooooch sen var det amningen.
Jag vill inte sluta amma. Men Alma suger sig fast på kvällen och vaknar om hon släpper. Jag är fast mellan 19-20 tiden till 7-8 på morgonen. Mysigt är det, men mycket sömn blir det ej.
Efter att jag fick sluta amma Signe ofrivilligt så vill jag verkligen vänta ut Alma själv. Sluta för att hon vill det. Inte för att jag behöver det. 
Det dåliga samvetet gnager fortfarande efter Signes amningstopp pga cellgifterna så ja. Vi fortsätter nog ändå, nu när vi kan. H

oppigt inlägg, svammel hit och dit.
Ingen ordning alls, kaos, som i huvudet just nu.
Hoppas på några timmars sömn under natten och att jag kan vakna med ett lite klarare huvud imorgon. 
Vill ha en heldag med tjejerna, hitta på något skoj och bara skratta hela dagen.
Mina tokisar! Alma är nu den roligaste jag vet. Bara bus och hittepå i henne. Hon har smeknamnet vandalen här hemma. Signe ropade idag. "Men Alma! Måste du vara en vandal HELA tiden?!"
Blir nog en dag i lekparken. 
Godnatt!





 
Visa fler inlägg